




En sida om lite av varje. Kanske våra helgplaner. Kanske våra livsplaner.
Jag har återigen lärt mig att jag inte ska förutsätta världens tillstånd innan jag undersökt den ordentligt. I helgen gjorde Jakob och jag av med hans födelsedagspresent ifrån Mr J och mig.
Det var så extremt underhållande och publiken var liksom precis så entusiastiska och glada som inför en popkonsert. Men istället för att ropa namnet på sina älsklingslåtar så ropades det diverse coachnings fraser ifrån höger och vänster. ”Slå mot låret” eller ”Du klarar det”.
Mina förutfattade meningar fick sig verkligen en törn. Folk ser överlag helt ofarliga ut som går och kollar liksom de flesta tävlande. Och de tävlande svärmorsdrömmarna liksom skrattade och kramade varandra efter att en sekund tidigare under fokuserat allvar gått en hård sista rond mot varandra. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Kanske mer anabola ärrade män med stirriga blickar. Folk som jag inte vill träffa ensam på en öde gata (å andra sidan tycker jag att de flesta män är trista att möta själv på en gata).
Till och med de medelålders damerna var representerade vid ringside, varav några var mammor till de tävlande. Jag var inte heller enda tjejen även om vi var i klar minoritet och många verkade enbart vara där som bihang till sin PV.
Jag har tidigare väldigt liten erfarenhet av fighting och trodde nästan bara att de handlade om att slå mot huvudet (ajbaja, mycket farligt!!). Matcherna handlade snarare om teknik, de var helt enkelt inte så våldsamma som jag tänkt mig. Men en kille förlorade på KO och trillade i golvet rejält och en annan började blöda i tinningen av en smäll. Så visst var det fighting action också. Måste verkligen ta ett snack med pappa om skaderisken. Känns ju som att slag mot huvudet sällan kan va bra liksom.
Om ett par veckor är det Jakob och jag som går på Frontier Open i submisson wrestling. Vem ska med?
Idag drömde jag att jag blev jagad av massor av djur, mest jättekaniner och småhundar. Och så var jag i ett gigantiskt lyxhotell med hur många våningar som helst och superbreda marmortrappor som glänste. Där sprang jag omkring och letade efter toaletten. Och så var det massor av människor som åkte skidor runt omkring hotellet. Det som var jobbigt var först djuren sen att jag aldrig hittade en toalett.
Idag ska jag göra en lista på allt jag vill och ska göra under min lägenhet. Det är den enda utvägen för annars kommer mitt hem förfalla ännu mer nu när jag äntligen säger mig orka prioritera städning. Usch mitt hem är så snuskigt. Stackars Mr J som tvingas bo i skiten. Stackars mig som inte orkar ha ett perfekt hem men som alltid har dåligt samvete för det. Nu ska jag borsta upp en mockaväska som jag tvättat och som jag fick av Emma för många år sen. Sen ska jag fika med Johan. Är det någon som vet vad han haft för sig på sistone. Hans frånvaro på bloggen…hans frånvaro i mitt liv? I ert?
Vi som igår hånade Björn Borg. Jag vill bara säga till er att vi antagligen aldrig kommer komma så nära en så bred och stor internationell kändis. Tänk på det. Vi är inte som alla andra. Vi har varit på samma fest som legenden tennisgeniet Björn Borg!
Helgen i Uptown och Sthlm var prima utöver nattåget utan liggplats som medförde viss sömnbrist. Uppsala såg ut som det brukar och studenterna är som tur är inte lika närvarande som i Lund. Jag åt världens godaste kastanjebröd ifrån NK till frukost 2 morgnar. Det kostade 30 kr på rea. Men jag skulle vilja investera i det varje dag om jag hade möjlighet. Mr J fick kolla in min gamla gymnasieskola, Fabians och Yngwes uppväxthem, domkyrkan, ärkebiskopsgården, saluhallen, Sebastians gymnasiehem som sen köptes av Ulf Ekman. Hur intressant denna rundtur var på en skala vet jag faktiskt inte. Vi fick lyssna på diverse småföreläsningar. Alla utom en var riktigt underhållande. Jag nämner inte vilken för det är fult att baktala gamla män…sen bar det av till middag med hur många tal som helst. Minst 20 stycken skulle jag tro. Fyra och en halvtimme. Och då drog vi direkt efter att sista droppen kaffe lämnat strupen för magen. Efter en god natts sömn om än återigen under få timmar drog vi till Sthlm. Solen sken hela tiden. Det var fantastiskt i vår kära huvudstad. Vi hängde med A. Lo och C och åt lunch med sardeller för första gången i mitt liv. Lekte lite spöke och djurgård. Sen promenerade Mr J och jag på stan. Satt på Nytorget och träffade andra broder Hallberg en snabbis. Sen hem till lånad lght på Gärdet, lagade mat och drack vin med Sebastian och Sanna. Sen mötte S, Mr J och jag upp andra broder Hallberg igen för att gå på fest i ateljé på Nytorget. Det fanns pingisbord och jag åt fantastiska kastanjer med salt. (Hävdade förut att risotto var det nya. Glöm det. Kastanjer ska man äta. Men de man köper i strut i stånd på gatan är B.) Sen åkte vi hem för att tröttheten tvingade oss. Söndagen spenderades först i Sannas kök med framdukad frukost. Det var som i Malmö vi bodde på en parallellgata med S, så det vara liksom bara att enkelt kika förbi. Sjukt bra. Sen drog S, Mr J och jag på lägenhetsvisning i Horan. Och sen till andra bror Hallbergs lght för att kolla in avlagda kläder och hämta honom. Sen käkade vi sushi. S kollade på en till lght och sen gick vi på trista Street. Som alltid är så dåligt att jag inte förstår hypen. Det är typ som källaren under Rimi. Så då gick vi till Lasse i backen och drack kaffe. S åt paj. Sen drog S och vi andra gick hem till andra broder Hallberg och kollade på Nacho Libre. Den var ganska dålig. Sen åkte Mr J och jag till lånad lght och kollade TV tills tåget gick 23:05.
I lördags, efter ett par glas Turley förvisso, diskuterade jag, Anna och Elin att vi borde åka på en gemensam charterresa över nyår. Jag tycker att det är en lysande idé, fyllesnack till trots … Det skulle kunna bli lite av en favorit i repris av London-resan.
Vi pratade om att åka till ett varmt resemål men ett annat alternativ är ju att åka på skidresa antingen till Alperna eller till de svenska fjällen.
Det är lääänge kvar till nyår men jag tycker ändå att ni alla kan suga på karamellen ett tag … Ngt att dagdrömma om iaf när vardagen känns som tråkigast (vilket är fallet för mig just nu, en s.k tankepaus mitt i allt jobb som måste göras).