I can see clearly now

Efter några (nånna) dagar nere på botten bestämde jag mig för att skicka ut ett s.o.s till vänner om att det var nödvändigt att bryta min ensamhetskänsla. Jag letade efter någon som kunde bryta telepatin som det så fint hette i kontaktannonsen.

Jodå, det ställdes upp. Puffen och jag fikade och pratade om livet. Tillsammans kom vi fram till att man måste välja vad i livet man ska lägga vikt vid. Visst, ett jobb man är trött på, kärlek som gör ont, obefintlig ekonomi är alla saker som tynger. Men - glöm inte bort att se hur solnedgången speglar sig i fönsterrutorna på Gamla Väster. Eller hur nybakad baguette med smör smakar längst bak på tungan. Eller känslan av att sjunga powerballads ihop med en vän med gitarr. Den totala lyckan efter att ha köpt höstskor på second hand.

Detta fick mig att gå till jobbet med lite lättare steg än på länge idag. När en kollega kom in och vill lämpa över en del av sina arbetsuppgifter sa jag; "Du kan lägga det i min hög om du vill. Men det kan också bli det sista du gör". Idag sa jag det dock med ett varmt leende.

Med hopp om en fantastisk helg med total uppslutning från världens bästa gäng signerar jag ut för denna gång.