torsdag, december 14, 2006

En inte 100% vanlig torsdag

Idag har jag varit på Lidl för första gången. Tidigare har jag bara väntat utanför, men nu hade jag ingen att vänta på så jag gick in. Gud vad jag blev uppspelt när jag först kom in, så mycket varor, lustiga saker som jag aldrig sett förut. Jag plockade på mig tysk korv (trodde den var polsk först, mums!), en form av apelsindryck (till Puffens frukostspecialare) och ”lyx”-youghurt med chokladbitar i (efterrätt). Men sen kom verkligheten över mig och jag insåg att det faktiskt nästan inte fanns någonting jag ville ha och att utbudet när man tittade närmare bara var sunkigt, halvfabrikat och att det nästan var socker, socker i allt. Godishyllorna liksom tog över affären. Sen i kassan så stod en läskig alkisgubbe väldigt, väldigt nära mig, och jag vågade inte säga något. Jag upplever det som väldigt stressande att ha personer bakom mig (en cm ifrån min kropp) som jag inte kan se. Ögon i nacken tack. Att personen efter mig i kön inte tog någon notis om mig är så klart inte Lidl någon orsak till. De har en gigantisk gossedjurstiger för 299 :-. Kanske ett tips så här i julklappstider.

På cykelvägen dit så märkte jag att min allväders-Tenson är en sån som fastnar i sadeln. Vilket resulterar i att man kan göra sig ganska illa om man försöker hoppa av cyllen i hög hastighet. Det gjorde inte jag, däremot fick jag blixtlösa situationen på övergångstället för att inte bli påkörd. Ni kan här tänka er mig lutandes gåendes med cykeln, i riktning mot marken, med jackan runt sadeln och med armarna maximalt utsträckta för att nå fram till styret, passerandes över gatan. S:a Förstadsgatan nr 124 kl. 17:15.

Ikväll ser jag fram emot att träffa Charlie, David, Hanna m fl. för glöggdrickande och lussebullar. Imorgon är det julfest på jobbet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hade ett liknande problem förra veckan. Snörena på mina moonboots fastnade i tramporna. Båda två, samtidigt. Kunde dick se en byggnadsställning längre fram längs Erik Dahlbergsgatan, fick använda sista farten att rulla in mot, klamra mig fast vid den och hängandes i krokig arm trä av mig mina moonboots. Det var inte helt lätt eftersom snörena ju dragits åt mer och mer runt vaderna.

klenin sa...

Betty, tyvärr är Erik K sjuk och kommer missa julfesten. Men Lotta och Pablo verkar fortfarande med på stämma upp-noterna.

Betty sa...

Åh nej jag som klätt mig fin och inte allså sluskigt som han brukar tycka...tänkte faktiskt imorse: "åh idag kanske till och med Erik K kommer tycka att jag är fin".

klenin sa...

Lotta kan säkert skvallra för honom, oroa dig inte!