Första torsdagen varje måndag

.. är imorgon!!!

EDIT: Det är den 31:e imon! Alltså är det nästa vecka! Word.

Jag är dock fortfarande sugen på Carib Creol!

Starlets nya chefred Tilde Fröling

... svarar på Journalistens fråga:

- Hur ska Starlet bli mer modernt feministisk?
- Nej, det hoppas jag verkligen inte att den blir.

Det känns ju tryggt.

Vad bra att jag gick upp 06.10 idag. Vad bra att jag glömt ställa om klockradion. Superbra.

"Drick deras öl, ät deras mat men bli aldrig en av dem..."

...eller vad var det Jakob sa? Sjukt fint foto på Puff utanför Bröderna M, jag tror minsann att det kan vara mig han ringt.

Länge leve nördarna!

Jag och många med mig har ju länge hävdat att det är så fint med nördar. Idag framkom det också att en av mina kollegor (bla arkitekturansvarig) har en sajt som han inte rört på åratal, men som har fan-TAS-tiska inredningsbilder. Spana in omodernt.com, ett smakprov på ett badrum som känns rätt fresh har ni ovan. Badrum och badrum, det är mer som en lounge med bidé, typ.

För igår var det ju lite livat.

Don't try this at home

Igår tänkte jag testa "husmorskuren" för att hindra förkylningens stora utbrott. Ni vet den som det finns olika varianter på. Ett glas whiskey och vitlök; sprit, juice, vitlök; sprit, juice, vitlök och värktablett. Finns säkert ännu fler recept.

Egentligen tänkte först köra på värsta tankbara: "sprit, juice, vitlök och värktablett"-shoten. Det slutade med en och halv kapsyl sprit och en Ipren.

Sen på med dubbla tröjor, långkallingar, raggsockor och täcke.

Jo men tjena. Visst vaknde jag i en svettpöl. Mitt i natten. Och drabbades av PANIKEN.

Fruktansvärd klastrofobisk upplevelse. Och nej jag är inte frisk idag. Inte det minsta.

en bra dag och halloweenångest och Bob Dylan

Efter min limofärd med Hanson så gick jag först på HM och klippte mig.
"Has anyone ever told you, you look like Bob Dylan?" frågade min rock'n'rollfrisör

Nej det har ingen sagt.

Men det var en bra dag, efter klippning och huvudmassag, gick jag ner Dundas street, hittade en liten affär där jag blev bjuden på choklad, fick komplimanger för mina skor och köpte en sjal. Hoppade sedan på spårvagnen och tyckte att Toronto var en ganska shysst stad när allt kommer omkring. Jag hade mina tvivel efter att jag och krabban ägnat en vecka att seriöst klanka ned på staden, folket och hela fucking Canada. Vilket faktist ledde till oroväckande höga nivåer av hemlängtan precis när Jakob hade åkt. Nu verkar längtan hem hålla sig på normala nivåer igen. Det är bra.

På kvällen överraskade Tor och Meagan mig med chokladtårta, konfettiregn och champagne, himla gulligt, sedan gick vi på Across the Universe - beatlesmusikalfilmen, förvånansvärt bra med tanka på att jag varken gillar beatles eller musikaler.

I vilket fall som helst när vi går förbi affischen för filmen där Cate Blanchett spelar Bob Dylan, berättar jag vad min frisör yppat några timmar tidigare.

"Oh my God - that is so true, you have to dress like him for Halloween"

OK - den utklädnaden är ju betydligt lättare och mindre kostsam än "lille prinsen" som var min ursprungsidé - men hörni - är jag så himla lik honom?



kanske

Hulai le Taxi

Stockholm var bra, mycket bra! Det var promenad i Vinterviken, shopping på Wardrobe, ångkokt hälleflundra med bräserad fänkål, kompisar från förr, vänner från nu, tapas med E & K, nosande på Stureplan, högklackade gummistövlar och hemstadsskvaller om Ulf, som jag förstod numera går under namnet Knullf.

Men en av de grejer jag kommer minnas bäst var den fantastiska taxichaufför som tog mig från Kattens lya till Bromma flygplats. Hans namn på taxilegitimationen var otroligt stiligt. Hans förnamn var Hulai och hans två efternamn var hans fars respektive farfars namn. Båda började på T men jag har tyvärr glömt bort dem. Jag frågade Hulai varifrån han kom, han bad mig gissa på ett land i Afrika och mot alla odds satte jag Etiopien direkt. Sen berömde jag hans namn med orden "ett riktigt powernamn". Han skrattade förvånat och tyckte jag var otrolig. Japp, det visar sig att Hulai betyder just power.

I Etiopien döps visst alla efter just ord, vilket är väldigt fint. Och vi snackar liksom inte "Dansar med vargar" eller "Harald Blåtand" heller. Hulais farfar var till exempel en fruktad man, som alla var rädda för. När farfar väl fick ett barn döpte han sin son till Hopp med förhoppningen att hans son inte skulle frukta sin far såsom alla andra olyckligtvis gjorde. Hopp, Hulais far, var sedan delaktig i någon av alla stridigheter. I samma stund som han och hans män besegrade fienden, föds hans son. "Han var min kraft" sa pappa Hopp och döpte min taxichaffis till Hulai, sonen som gett honom styrka att besegra fienden genom att komma till världen.

Idag har Hulai och hans fru fem egna barn. Det första, en son, döptes till Kunskap, eller Forskning för att vara exakt, eftersom Hulai för tillfället studerade vid universitet, och kunskap var centralt just då. Det andra barnet blev en dotter, som döptes till ett ord som är ett mellanting mellan fantasi och glädje och blev en symbol för Hulais och hans frus lyckliga äktenskap. Därefter dröjde det hela elva år till nästa knodd kom. Hulai stred i Etiopien medan fru och två barn flydde till Sverige, där de väntade på honom i ELVA ÅR. När väl Hulai kom till Sverige fick de barn nummer tre, en son som döptes till Beskydd och tros ha varit den som vakade över Hulais liv under krigandet. Sen poppade Blomma ut - en dotter som döptes efter att familjen nu blommat upp och blommat ut (inte vissnat men ni fattar). Knodd nummer fem döptes till Bredd, för nu hade de allt.

Visst är det fint? Jag hade kunnat åka runt med Hulai en hel dag, denne fantastiske man. Hopp och Kraft. Kunskap, Fantasi/glädje, Beskydd, Blomma, Bredd.

31 med förhinder

Jaha, så var det dags igen!

Igår firade jag med Tor, vi såg på Archticture in Helsinki på en skittrevlig klubb, men det bästa av allt, vakten ville inte släppa in mig utan att se leg (man måste vara över 18 för att dricka alkohol här också). Hans kommentar när han insåg min ålder

"What's your secret man, are you like a vegan or something?"

Ånnu roligare var när jag insåg att Lo-Fi-Fnk skulle vara förband - Yes tänkte jag, och berättade för Tor och hans polare hur bra de var - Tor firade det hela med att skrika "Heja Sverige" när de kom ut på scen. Tyvärr var de katastrof live. Men jag dansade vilt längst fram ändå, till den milda grad att en tjej knackade mig på ryggen och frågade:

"Are you with the band?"

Och så idag skulle det hända- jag skulle få träffa Hanson Bros... Brent min polare - jobbar för ett NGO "Free the Children" - och de hade en gala idag för gymnasiekids om hur vikigt det är att engagera sig bla bla bla - headline för dagen var Hanson Brothers. Brent agerar som deras assistent under deras vistelse här och skulle försöka fixa så att jag fick träffa dem backstage. Men när jag kommer till arenan (typ i globens storlek), blir jag omringad av typ 20 000 gymnasieungdommar som hoppar omkring till Nelly Furtado (en nationell stolthet här),äter varmkorv så att ketchup flyger i luften, samt kommer en vakt och frågar mig:

"Where is your teacher, are you supposed to be here alone?"

Jag fick panik - flydde ut ur arenan och gick och shoppade istället.

Nu har jag precis pratat med Brent - han erbjuder mig att att få åka med honom när han skall lämna bröderna på flygplatsen i morgon bitti - i Limousin. Jag tror jag hänger med

Teater Terrier-fest

* Lör 20 okt
THE GRAND DALLAS PARTY
Bull ride - Line dance - Ewing Family Stone
Country music and Dance floor
Become your favorite Dallas character!
The TV is running
Cowboy hats, Hay bales and Sky lines
Drinks and food And of course, full of sibling wars, adultery,
threats of divorce and other nostalgic feelings
---> kl 20.00–03.00

Vem följer med?

Systrar & Bröder

Systrar, bröder, Palekings: Ska vi inte bruncha på S&B i helgen?

Edit: Det är mycket möjligt att jag är i Sthlm över lördag natt (ska upp på möte på lördagen för NE:s räkning) så jag lägger in en brasklapp för brunchen redan nu.

Senast kommenterat

Kan NÅGON försöka sätta dit den funktionen igen? Jag misslyckas hela tiden.

Meant to be, meant to be.

När jag gick på lekis, ja ända tills jag gick ut nian faktiskt, bodde jag granne med min klasskompis Stefan. Jag på Taggsvampstigen 4, han på nummer 7. Stefan hade några specialintressen, bland annat att hänga uppe på sitt loft i pojkrummet. Det var sjukt tufft, och många var de flickor som hängde med honom i önskan om att få en puss däruppe där de vuxna inte kunde se. (Fast oftast kom mamma B in med orden "Hej pojkar/flickor! Vill ni ha glass? Glass?") Stefan var även den som vann varje förbannade dans- och lambadatävling på skolans discon. Men hans konstigaste intresse var att han var en OTROLIG listnörd. Tracks, Svensktoppen, Top of the Pops, you name it. Det fanns tidningar överallt, som t.ex. tyska Bravo och överallt på träpanelen (!) satt det handskrivna listor av veckans Tracks, förra veckans Tracks, förrförra veckans Tracks... ja ni hajjar. Samma sak med alla andra musiklistor man kunde hitta.

Sen för ett par år sen, när P3 började med den lite mer moderna Digilistan som komplement till Tracks, skrattade jag några gånger åt det avslutande "...och jag - jag heter Stefan Eriksson". Ärligt talat skrattar jag fortfarande åt det. Det hade liksom varit för bra för att vara sant om just min Stefan Eriksson satt där i studion och presenterade sin barndoms listor. Så idag. På Facebook. Dyker Stefan upp ut ur det blå, och visst är det han som är han! Är det inte otroligt roligt. Snacka om utstakad karriär sedan man lärde sig att skriva.

Borta bra men hemmalagat bäst.

Ibland fattar jag inte varför det ska vara så svårt att ta sig i kragen och laga en ordentlig middag. Idag tog jag mig tid att fixa bräserade puylinser med rosmarin och vitlök, halloumi stekt i honung och till det en grönsallad. Så enkelt, så smarrigt! Bara det att puylinserna "bräseras", jag älskar det. Hemlagad god mat får mig att känna mig lugn och... sund liksom.

Den här mannens son grabbade tag i mitt högerben idag inne på NK.
Det var en glad liten skit.

Godmorgon!

Thanksgiving a la Noren

Jepp jepp

Då avklarade jag och krabban två stycken thanksgivingmiddagar. Det började hemma hos Tors föräldrar. Pappa Anders, professor, mamma Maria, professor, Tor, Megan och Jakobx2

Kvällens stora samtalsämne under kristallkronan och till klassisk bakgrundsmusik var ... håll i er ... prostitution, skall det legaliseras eller inte? Mamman (för övrigt från Holland) var väldigt säker i sin argumentation och den homosexuelle sonen höll naturligtvis med. Kvällens bästa kommentar stod nog Pappan för "What about the Johns, the right of the Johns" (john = torsk). Det blev en ganska het diskussion. Mycket vin

Fast frågan är om inte Thanksgiving hemma med Gail tog priset. Vi har
a) den sönderstressade frånskilda mamman som lagat mat hela dagen och bara vill att allt skall vara perfekt
b) den grymt pårökte sonen, hög som ett höghus
c) den timide dottern
d) hennes superstiffe pojkvän
e) en hund som kräks
och så Jakobx2

Ni fattar själva, jag bifogar bilder



pojkvännen - dottern och modern på rad



mycket mat - pumpkin pie - grymt underskattat



precis innan hunden kräks i det perfekta hemmet

Är det sant att när man börjar arbeta på IBM får man:

1. E-postadress
2. En mobiltelefon
3. En blogg (!)

2.25 in! (1.55 kvar...)

sticket! sticket! sticket!

Så satan kul idag på jobbet. Vi hade bjudit in en snubbe som heter Rickard Hansson, VD på Mindroute.

Han snackade om widgets (lite om wikis, bloggar och feeds.) och att släppa in kunden. Och det bästa var att han var så entusiasmerande!

Pepp!

I senaste Biblioteksbladet (ashett) är David och jag på bild. Sid 28 närmare bestämt. Ni kan komma hem till mig och kolla. Har på mig min Vivienne Westwood-klänning. David har Carin Wester-brallor.

Annars kan ni kolla här om ni undrar vad jag delvis gjort under våren - på jobbet that is.

"Äntligen!"

I hela mitt heltidsarbetande liv har jag jobbat på ställen där i princip alla samlas framför en radio när det vankas Nobelpris i litteratur. Här hade vi till och med vadslagning. Den gick man ju bet på, trots att både jag och litteraturredaktören röstade på samma; Ko Un. Är folk lika kulturellt arty på era jobb?

Okej, jag har bara jobbat på två ställen, men ni fattar vad jag menar. Det har ändå hänt... sex år i rad.

På jobbet

Hur kommer det sig att varje gång jag ska öppna toalettdörren (på väg in) tror att det ska ligga en död man inne på dass?

Vi som aldrig sa klänning

Idag har jag klänning på mig. Det i sig är ju inte så jättekonstigt, men saken är den att jag dragit på mig min Nanso som jag tidigare alltid haft byxor under. Det kändes jättekonstigt att stå vid ett övergångsställe i morse, varm om vader (benvärmare) och hals (halsduk) och känna det vina lite om rumpan när bilarna susade förbi. Kommer ni ihåg de där drömmarna man hade, att man kom till skolan och upptäckte att man var (a) naken, (b) utan byxor eller (c) i pyjamas? Precis så känns det. Men C på mitt jobb lyckades å andra sidan dra på sig olika stövlar idag, svarta förvisso, men ändå. She's living the dream.

Vi som aldrig sa Kent

Igår började jag läsa Ronnie Sandahls debut "Vi som aldrig sa hora". Redan på sida ett fick jag en obehaglig känsla av att hela boken kan vara skriven av Jocke Berg. Den börjar, och jag citerar: "Han vaknar av regnet. Innesluten i ett skrik, strandad i tårar som torkat." Tjena Jocke, busted på rad ett! Man kan nästan höra en gitarrslinga och eskilstunamålet. Säg, spår tre på Isola 1997.

Redan här ryggade jag alltså tillbaka ganska mycket. Mindes de obligatoriska fnissen från Ronnies beundrarskara på B&B som upprepades vad han än sa - till och med när han sa "ehm... nä nu glömde jag vad jag skulle säga". Fniss fniss.

Men okej, jag fortsatte såklart med boken och jag är, tror jag, försiktigt optimistisk. Jag testar att se bortom sjalen, Aftonbladet och det unga hos Ronnan och sådär. Tänka att kanske är det här den generationsroman som folk vill få den till.

Men det är en grej jag inte kan släppa riktigt: Ronnies 20-åriga kids gör liksom inte alls samma grejer och... är liksom inte som vi var när vi var 20, eller iallafall inte som jag var. Karaktären Hannes köper mint-latte till tjejen han är kär i, take away dessutom. Han minns hur de satt på hennes flickrum och lyssnade på... Ed Harcourt? Säkert inga Kent-tonår där inte.Tjejen i fråga har svarta skinnstövlar på sig. Inte Pumasneakers i mocka som jag själv slog till på, genomskinligt inspirerad av Brainpool. Jessica i boken har dessutom en affisch på Moneybrother i sitt flickrum. Det är konstigt. Okej, de försöker röka tufft och blandar taskiga groggar, kräks och sådär, men så himla LIKT är det inte. Vilken generation tillhör vi då? Det här är senare än våra tonår, kanske är det konstiga att dagens kids gör samma saker som jag, tjugonio? Typ... köper kaffe? Jag förstår ju på ett plan att Pumadojjor, Brainpool och Amadeus är exakt samma sak, men det känns ändå så konstigt.

Men oavsett är jag rätt peppad på att ta upp boken igen, snart, ikväll. Och krystade meningar till trots får han verkligen till det ibland. "Hannes gick några varv runt kvarteret för att hitta rätt ord, men blev bara våt i håret." Det gillar jag, oh yes I do.

"Kanske en resa"?

16 november har Harmony Korines Mister Lonely premiär. Handlingen....måste se.

Tydligen så fastnade Mr J i tullen när han sa att han skulle hälsa på Jake...Gud så spännande. Update kommer säkert via facebook. Vet inget mer.

Största traumat på länge!!!

Igår när jag skulle till jobbet så var det två fåglar (En gigantisk! Tydligen Koltrast. Jag trodde det var en kråka) i trapphuset så jag klarade inte av att gå ut. Det var som i Hitchkocks...ringde både Mr J ("jag jobbar", klick), Puffen ("antingen går du till jobbet eller så stannar du inne hela dan") och pappa ("eh jag åker ner från Uppsala direkt". Not.) i panik. Öppnande och kikade på de flaxande fjäderfäna. Vankade av och an. Peppade. Efter halvtimme vågade jag och då gick jag ut munderad i cykelhjälm (förnedring) och omlindad ett stort vitt sovtäcke. Såg ut som ett freak antagligen. Då dök min granne upp och jag skrek: Det är fåglar här! Hon ba: vad säger du? Och jag skrek igen, inlindad och med bara näsan som stack ut: FÅGLAR! Och hon ba jaha och gick helt iskallt fram till fönstret och öppnade. Jag hörde hur vingarna slog ovanför mitt huvud och så försvann de ut.

Min granne: eh är du rädd för fåglar?

Jag: Eh, nej vaddå ser det ut så eller?

Nu är hela trappen nedskiten och det är min tur att städa...(fågelinfluensa, papegojsjuka here i come).

The Band är verkligen THE Band.

Kolla upp "Music From Big Pink" bums!

GW

"Häromdagen var jag nere i Linköping och ägnade dagen åt ett gammalt mord som vi tänkte köra i Efterlyst på torsdag eftersom vi ännu hoppas att kunna sätta dit gärningsmannen och eftersom hoppet är det sista som överger oss människor."

Varför uppdateras inte bokusbloggen?

Jag känner sorg

Jag säger som Puffen. Jag är tom.

Shit va fint det var på festivalen. Vilket mingel. Verkar tyvärr som halva Bokusstyrkan ligger hemma däckade av förkylning.

Ska lägga upp bilder på Facebook ikväll. Kanske några här. Kanske skriva lite mer om livet i GBG. Vi får se.

Kolla in Dans kändisbilder. Jag dör det är så fint.

Bokmässan - vilken festival

På Bettys begäran - och pga en anställd på Park - har jag nu tillfälligt ändrat mitt alias.