en bra dag och halloweenångest och Bob Dylan

Efter min limofärd med Hanson så gick jag först på HM och klippte mig.
"Has anyone ever told you, you look like Bob Dylan?" frågade min rock'n'rollfrisör

Nej det har ingen sagt.

Men det var en bra dag, efter klippning och huvudmassag, gick jag ner Dundas street, hittade en liten affär där jag blev bjuden på choklad, fick komplimanger för mina skor och köpte en sjal. Hoppade sedan på spårvagnen och tyckte att Toronto var en ganska shysst stad när allt kommer omkring. Jag hade mina tvivel efter att jag och krabban ägnat en vecka att seriöst klanka ned på staden, folket och hela fucking Canada. Vilket faktist ledde till oroväckande höga nivåer av hemlängtan precis när Jakob hade åkt. Nu verkar längtan hem hålla sig på normala nivåer igen. Det är bra.

På kvällen överraskade Tor och Meagan mig med chokladtårta, konfettiregn och champagne, himla gulligt, sedan gick vi på Across the Universe - beatlesmusikalfilmen, förvånansvärt bra med tanka på att jag varken gillar beatles eller musikaler.

I vilket fall som helst när vi går förbi affischen för filmen där Cate Blanchett spelar Bob Dylan, berättar jag vad min frisör yppat några timmar tidigare.

"Oh my God - that is so true, you have to dress like him for Halloween"

OK - den utklädnaden är ju betydligt lättare och mindre kostsam än "lille prinsen" som var min ursprungsidé - men hörni - är jag så himla lik honom?



kanske