Studiedag: mitt liv

Tänkte reflektera över vad är det som pågår när skolan är elevfri. För det första kan man säga att det känns som att gräset är grönare på andra sidan, åtminstone för mig. Jag får en stark vilja att också jobba med vuxna, det är så lungt och behagligt, man hör nästan vad man tänker och så vidare, fråga betty för referens. Därför frågar jag desperat om det är någon som behöver hjälp någonstans för en lite omotiverad historie/samhällskunskapslärare? Jag tar vad som helst.

Problemet med studiedagar är att lärarna släpps ut på grönbete och kan helt plötsligt inte riktigt uppföra sig som andra vuxna, telefoner ringer under möten, folk mummlar/stör andra i bänkarna och har massa åsikter om hur dåligt och tråkigt programmet för dagen är, de flesta låter precis som sina egna elever, jag måste bort. Lärare som i vanliga fall får bestämma allt hamnar i en situation där det beslutas över deras huvuden om hur de skall vara, de revolterar och blir som tonåringar. Hjälp mig här ifrån.

Ses ikväll på Inkonst.

Ps. älskar "Cliffhanger" med Britta Persson.