Ja, så hamnade man på wonk igår, och vem är den första som dyker upp? Jo, pontus, han ser ledsen ut, maggan är full och vill bli presenterad
Sedan radas gamla ragg upp;
Henrik, Kristian och diverse andra som jag har glömt bort namnen på...
Va fan liksom-ska det vara så här? att man inte kan gå ut utan att bli påmind om sitt misslyckade kärleksliv?
Pontus hanterar jag bra till en början, ber om en cigg - går därifrån - och närhan sedan haffar mig för att be om ursäkt för att han skickade sms till mig på min födelsedag, om jag blev arg, så är jag helt kall och oberörd och bara säger "Varför då - jag tycker du är en bra kille, det vet du väl om"
Sedan vänder jag på klacken och går därifrån, lyckas få en gratis öl i baren och sedan bli bortkörd från en fåtölj av en ful transa
När jag sedan skall gå - vem skall då gå samtidigt? Jo Pontus.
Då är jag så full så jävlar vad munnen går, börjar diskutera mitt kärleksliv bla bla bla
Pontus följer mig ändå till min dörr (ett helt annat håll än var han bor) innan han cyklar hem
när jag sedan ligger i soffan med helikopterkänslan så får jag för mig att skriva ett mess till honom ...
ja, vad fan att det ska vara så jävla svårt allting, jag fattar inte...
söndag, oktober 29, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
20 kommentarer:
Shit vad drygt. Men: Som jag ser det är det mest synd för Pontus, Henrik, Kristian, m fl. De borde gräma sig, det var väl de som flippade? Ok att saker inte alltid funkar, men det behöver ju inte bero på något speciellt. Knasar det on tha Love Section har man väl för det mesta oflyt och det var inte bra från start, och det kan man ju inte göra så mkt åt.
Eller är det bara jag som rättfärdigar mig själv? Fan, haha!
Lilla Jake. Tror vi alla känner igen oss i vad du skriver. Tyvärr, måste jag väl tillägga.
Men det måste väl bli lättare någon gång? Jag tror det kommer så småningom.
Mitt misslyckade kärleksliv är inte speciellt stort eftersom jag alltid varit lite för feg för att misslyckas...och därmed våga. PoetPer skrev efter en övernattning hos mig på mitt klotterplank "att våga är att älska..." och jag skulle säga att din visdom är så mycket större än min. Och för att du är världens bästa Jakob...förstås.
Plus en undran när gick det från att bli lite roligt, spännande att se sina gamla kärlekar till smärtsamt, trist...jag själv upplever det lite så...
Har det någonsin varit lite roligt och spännande att se sina gamla kärlekar?
usch ja.
Idag fnissade några tjejer bakom mig i biblioteket när jag pratade med biliotekarien idag. Vi talade om att ge studenterna undervisning i artikelsök osv.
Jag vände mig om, då sa de "Är du verkligen lärare här?"
Det blev lite lättare att gå upp för trapporna sedan
Jag har ett annat problem. Jag har börjat drömma om presumtiva kärlekar. Förra veckan klockade jag in tre nätter på samma tema. I den första - och värsta - drömmen var jag i Thailand där en kille som hette Roger verkade väldigt intresserad av mig. Själv tyckte jag det hela kändes sådär. Roger kallades för Rogge och var närmare de fyrtio. Två nätter senare var jag dock på god väg att bli ihop med Jonas Karlsson (skådisen) som faktiskt var nyskild då. Jag spanade belåtet in att han bytt ut vigselringen mot en annan ring. En ganska ful sådan, men det var av mindre betydelse. Mitt förelskelserus fick sig dock en törn när jag kom hem till mitt kollektiv (!) där folk sett Jonas i krokarna och hört att han var frånskild. De snackade om att han verkade vara desperat och ingen visste nåt om mig och honom utom Betty. Hon sa menande att han nog bara ville knulla. Det kändes sådär, E! :)
Det borde det varit tycker jag. Det är baksidan med att se otroligt ung och fräsch ut och som pricken över i även ha en skönt avslappnad appearence med bibehållen seriös undermening i allt man företar sig. Utan att verka bajsnödig i en jävligt bajsnödig akademisk hirarki.
Jag skulle kunna pladdra vidare om hur självdistans hänger ihop med självinsikt en stund nu men jag har lite annat att stå i...
Jonas verkar vara en känslosam kille (han spelar ju teater...) och efter en skilsmässa kvalar han nog in under kategorin Skadat gods så att han bara ville ligga tycker jag känns logiskt. Sad but true. (Metallica har gjort en jävligt bra låt om det där...) Kanske är det ett tecken, någon IRL som du ska hålla dig borta från?
Förresten, ska du till cphg snart?
...är du sugen på att lära av ett proffs menar du?
...och lära mig vad? Åka tåg, dricka öl, vara snygg eller stå i en bar?
Tror att lösningen på grundfrågan är att skita i allt och bara vara, min morfar brukar alltid säga till mig att "kärleken är beständig, det är föremålen för den som ändras" och han har varit gift med mormor i över 50 år, de där gamla kan ibland verka lite splittrade men morfar har alltid varit en mentor, därför satsar jag nu på ett förhållande med cissi som förhoppningsvis håller längre än morfars. det jag vill säga är att de gamla kärlekarna kan dra något gammalt över sig, det är mycket godare med nykärlek ändå.
jonas karlsson säger du lenin, intressant, han är ju riktigt mysig och måste nog säga att puffen har en poäng när han säger att jonas tillhör den gruppen man skall akta sig för direkt efter en separation.
mys i stugan, nu är hösten här.
Allt det och effekten av det, Le Puff.
Och akta sig för Jonas? Skulle inte tro det. Så fort de kastar ringarna i sjön är det jag som hänger på låset. Skadat gods eller ej, Jonas är en av mina favoriter alla kategorier.
vem fan har jonas karlsson varit gift med?
Det vet jag inte men jag tror kanske han är det fortfarande för härron året fyllde hans dotter 2 år...
Han är fortfarande gift alltså. Flrutom i min dröm.
Förresten måste det här inlägget ha rekordmånga comments. Kanske tryckte det på en öm punkt för valda delar av Palekings...
Ja, det var väl detta inlägget och det om risotto som fått vårt blod att svalla mest.
Mat och kärlek. Rätt bra prioriteringar om ni frågar mig.
mat är kärlek
när ska vi äta tonfisk?
näst nästa lördag?
Tonfisk vore verkligen fint, det blev ju succé på nyår! Vilken helg menar du egentligen?
Helgen 11-13 nov kommer en målare leva rövare i min lägenhet. Jag har lovat att hålla mig borta så jag sover hos Anna då som det ser ut. Ingen tonfisk hos just mig just då alltså. Helgen efter det hade också funkat fint för min del.
På bloggens ettårshelg är jag tyvärr i Sthlm, så vill ni andra fira då får det bli utan mig.
Ja, tonfisken från nyår minns jag sannerligen med glädje – grymt god! Jag är gärna med och styr upp en tonfiskskväll bara jag slipper vara delaktig i själva tillagningen. Vi skulle kunna husera hos mig, kan bli ont om plats dock om vi blir många. Från och med tisdag bor jag i min nya lgh, yippie!
Och du Jake, rätt kille/tjej kommer säkert dyka upp ... när du minst anar det .... eller ngt. Jag vill att samma mirakel ska hända mig.
Skicka en kommentar