Igår när jag skulle till jobbet så var det två fåglar (En gigantisk! Tydligen Koltrast. Jag trodde det var en kråka) i trapphuset så jag klarade inte av att gå ut. Det var som i Hitchkocks...ringde både Mr J ("jag jobbar", klick), Puffen ("antingen går du till jobbet eller så stannar du inne hela dan") och pappa ("eh jag åker ner från Uppsala direkt". Not.) i panik. Öppnande och kikade på de flaxande fjäderfäna. Vankade av och an. Peppade. Efter halvtimme vågade jag och då gick jag ut munderad i cykelhjälm (förnedring) och omlindad ett stort vitt sovtäcke. Såg ut som ett freak antagligen. Då dök min granne upp och jag skrek: Det är fåglar här! Hon ba: vad säger du? Och jag skrek igen, inlindad och med bara näsan som stack ut: FÅGLAR! Och hon ba jaha och gick helt iskallt fram till fönstret och öppnade. Jag hörde hur vingarna slog ovanför mitt huvud och så försvann de ut.
Min granne: eh är du rädd för fåglar?
Jag: Eh, nej vaddå ser det ut så eller?
Nu är hela trappen nedskiten och det är min tur att städa...(fågelinfluensa, papegojsjuka here i come).
Inlägg
3 kommentarer:
Jag fick in en kråka i mitt kök en gång när jag vädrade. jag stängde dörren och sedan hoppades jag att de skule flyga ut samma väg de kom in, vilket de gjorde också efter en halvtimme
Problemet i förrgår var att dörren de hade kommit via, hade gått igen! Alltså fanns det INGA utvägar = kris för både fåglar och mig. De bara försökte flaxa genom de stängda rutorna. Och passade på att skita ner sig i panik...
förbannat jobbiga djur.
Skicka en kommentar