Vi som aldrig sa klänning

Idag har jag klänning på mig. Det i sig är ju inte så jättekonstigt, men saken är den att jag dragit på mig min Nanso som jag tidigare alltid haft byxor under. Det kändes jättekonstigt att stå vid ett övergångsställe i morse, varm om vader (benvärmare) och hals (halsduk) och känna det vina lite om rumpan när bilarna susade förbi. Kommer ni ihåg de där drömmarna man hade, att man kom till skolan och upptäckte att man var (a) naken, (b) utan byxor eller (c) i pyjamas? Precis så känns det. Men C på mitt jobb lyckades å andra sidan dra på sig olika stövlar idag, svarta förvisso, men ändå. She's living the dream.