Det som är trist med veckopendlingen är att tiden inte riktigt räcker till som förr. Det social, det viktiga i livet blir liksom lite lidande. Men det betyder inte att jag INTE saknar er. De senaste helgerna (känns som samtliga sen juni) har jag varit instängd i lägenheten med målning, flyttning mm. Men snart så, snart så, ska allt vara klart. Å sambo har man blivit på köpet. Lägg till en 30-års dag och en 70-årsdag på det, och föreläsning i Sthlm. Ganska så mycket styrelsearbete. Och att jag utöver huvudstaden även prickar in Alvesta och Växjö denna vecka. En trappkille, en bokhyllekille och släng in några polska byggarbetare på det, så har ni hela bilden.

Poängen är inte att det är synd om mig. Inte alls. Utan att det typ i mitten av oktober blir taklagsfest och inflyttningsfest i ett hos mig och Mr j.

Men innan dess ska jag till Cannes och Nice och bo på detta hotell. Så synd om mig: knappast.




Hi Hotel