Singelblicken då?

Igår blev jag, under väldigt konstiga (och en smula olyckliga) omständigheter, varse om att folk tror att jag är lyckligt kär i min flickvän. Vi brukar vara ute och gå, gå på konserter och hänga på klubbar. Hon är väldigt söt och i min ålder. Spontant tänker jag att jag borde vara ganska nöjd men som i alla fall ni vet så har jag ju ingen tjej. En död fisk kan lista ut att Betty, Katten, Lenin, Emma, Elin, Emma och Lisen m fl. nog kan känna sig träffade (vad fint vi har det!). Rimligtvis måste ju i så fall vissa tro att man är en otroligt smooth operator som kan hålla så många bollar i luften. Rimligtvis borde även en del tro att jag är gay. (not that it's anything wrong with it, men jag är ju faktiskt inte det.). Och rimligtvis kan man kanske, om man vill vara lite självgod (och det vill man), även förklara eventuella dissningar med att det enkla faktum att inte många vill ge sig in i ett svartsjukedrama. Ja, så måste det vara... Singelringar, singel-T-shirts, färgglada näsdukar, försvinn upp där solen inte skiner. Det kan inte vara enda utvägen för att undanröja misstankar om upptagenhet när våra umgängesbeteenden vänner emellan tydligen signalerar motsatsen. Fan.

Puffen är fortfarande singel!
Sprid ordet!