Jo, jag kanske är en känslomänniska. Men vem fan är inte det liksom? Igår så var Mr Js telefon avstängd från ca kl. 17.06 till kl. 23:31. Vid kl. 23:15 fick jag beskedet om att det var ett anslutningsfel på linan.
Detta innebar att en inre storm utspelade sig inom mig. Vad hade hänt? Varför svarade han inte? Några scenarios som jag bollade med mig själv:
1. Han hade blivit nedslagen inne på gymmet 24/7 och låg hjälplös på golvet bredvid den där maskinen som ”han gillar så mycket”.
2. Kanske hade han sladdat med cykeln, ramlat i en snödriva och där låg han nu hjälplös.
3. Trots nytt räcke på trappen upp till vinden hade han nog lyckats snava och ramla mellan trappstegen och väggen. Resultat, samma som ovan.
Jag övervägde också om han kanske skulle kunna befinna sig på akuten.
Puffens hade ett annat scenario som han bollade med mig:
1. Han spelar dataspel och har glömt att ladda telefonen.
Vi kan väl slå vad om vem som hade mest rätt?
Vid kl. 23:24 började jag storböla. Vid kl. 23:31 ringde Mr J. Naturligtvis hade han spelat Fable 2, utan att upptäcka att det var vajsing på telefonjäveln.
På mitt mail med enda text ”Var är du???” svarade han senare:
”Här är jag babe, jag är alltid här!”
Slutet gott med andra.
Ibland, ibland är det lite jobbigt att vara jag. Inte fan tog Mr J till lipen.
onsdag, november 26, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Finaste SMS:et. Lätt värt stormarna inom dig, tycker jag.
jag är precis likadan, om det hjälper.
Stoffe däremot, han är inte sån.
japp, jag visste det. Tjejebeteende. Just snyggt. Ska roa mig med att i alla fall visualisera Mr J i ovannämnda situationer. Som om han ö.h.t skulle få plats mellan trappan och väggen. Och som om det finns snödrivor i Skåne. Pfft.
Fattar ju vem som helst. Att så här kan man inte hålla på.
Skicka en kommentar