Vi minns alla Annas pärla som hon fick med sin grillade kyckling för ett tag sen. Idag var det min tur. I påsen med Coops saltade pistaschnötter låg träbiten ni ser på bilden. Kunde ju varit värre så jag har bestämt mig för att låta den vara och fortsätta knapra.
Inlägg
2 kommentarer:
Visst känns det lite som att de fört våld på ens hälsa och välbefinnande?
Jag har haft svårt att sova sen det hände, vrider mig fram och tillbaka på nätterna.
På jobbet har det blivit svårt att klara av arbetsuppgifterna, beslut som måste tas verkar plötsligt så mycket större än förr.
Det känns som att allt det som är jag, som definierar mig, har blivit trampat på. Att jag inte är värt något för dessa pengastinna företag.
Som att jag inte längre betyder något för någon.
Idag är varit en oerhört tung dag för mig. Men det glädjer mig att du kan sätta ord på även det jag känner. Bördan lättar något.
Kanske skulle vi tillsammans kunna kontakta expressen. Vad är oddsen att två vänner inom loppet av en månad får odefinierade objekt i sin mat. Vem vet, antagligen var det så att det egentligen var en bit av en ovanligt fet vandrade pinne jag hittade. Och du känner väl igen ett kattöga när du ser det?
Faktum är att vi kanske ska kontakta Guinness Rekordbok när vi ändå är på det.
Skicka en kommentar