något stort

idag var jag med om något stort
jag hamnade bredvid en human beatbox på tunnelbanan

140 kr synth(?)

Surprise surprise

Jag har page! En lite längre, ganska klassisk page! Det slutar ovanför axlarna! Jag hoppas torrschampot som blivit min nya stylingprodukt funkar! Jag hoppas att jag inte ser supermesig ut! I did not see this coming! Jag hoppas Mis visste vad hon gjorde!

Det var lite som när jag skulle färga mig "mörkblond" och kom ut som brunett. Sen när slutar "axellångt som går fint att sätta upp" långt ovanför axlarna? Varför skrattade jag bara när hon ställde fram ett gigantiskt glas rosévin och uppmanade mig att ta en stor klunk, en sekund innan hon klippte av en tuss på 15 cm? Mis beskrev frisyren som "Nicole Richie" men tjena, mitt hår blev kortare ser jag nu när jag googlat upp hennes frippa. Oh well.

Var bara tvungen att få ur mig det. Det kan ha blivit snyggt, jag vet inte. Still. In. Shock. Men det var ganska kul. Och otippat.

Katten kör på testet på fredag? - Är det sant? - Ja det är det!

Hora också.

Tempo i Toronto? - Är det sant? - Ja, det är det!

Ligger i little italy - jag skall testa det ikväll.

http://www.tempotoronto.com

PK did it again

Håller PK på att infiltrera Nöjesguiden?
Är det bra eller dåligt att känna Chris i såna här lägen?
Väntade fotografen med flit på att jag skulle lämna sällskapet?
Och vad funderar egentligen Emma på?

Så många frågor, så lite svar.

PS. Bilder från - ja just det - NG på webben.

en PK till kaffet, tack

Åååh vad jag önskar att ni skulle vara här nu, bara en enda PK-medlem hade räckt! Hela hotellet är uppbokat av byggare, Nordens största byggmässa går av stapeln.

Jag sitter i hotellobbyn och bara njuter av spektaklet. Det är morgonfylla, män, mocka-jackor, gympadojjor (utan strumpor) fleecejackor, comwboyboots m.m. Ryggdunkningarna står i högan sky tillsammans med gapflabb och pay-tv-skämt.

hade ni bara varit här hade vi kunnat ha hur kul som helst, men som det är just nu sitter jag och tittar fram bakom min dator och försöker registrera så mycket som möjligt för att kunna ge er en så utförlig redogörelse som möjligt imorgon.

För då kommer det.

Ha det bra i Götet, vad ni nu ska där och göra.

Broken Social Scene

Har inte någon, typ betty, snackat om dem?

I vilket fall som helst skall de uppträda på torsdag, för bara 8 dollar, så jag kanske borde gå

Känner någon till dem?

Lur - bring it on!

För ett tag sen efterlyste jag (bland ett fåtal utvalda) lite mer lur på jobbet. Alltså inte lur som läggs ut på nätet eller trycks i böcker, utan gamla vanliga kontorshyss. Förslaget verkade gå hem, men ändå hände INGENTING. Tills idag, då jag upptäckte ett hyss som utförts redan i måndags av L, mot mig. Vad det är kan jag inte riktigt säga; jag tror att det kan bli ett långlivat vandringslur. Anywho, jag tänker förstås hämnas och behöver bra förslag. Betty, det där med Paradise Hotel-killen kommer bli plan ett, så den idén behöver inte offentliggöras igen...

Svenska låneord

canadian moments

Idag på träningspasset skriker ledaren detta:

"Squize that butt, because if you don't, no one else will"

Jag känner att det kan bli en favorit

Henrik Schyffert är så himla trött.

Polski Tempo

Ikväll, om inte vädret är för taskigt, tänkte jag ta med polackerna till Tempo för en öl. Kan tippa att vi kanske är där runt åtta. Dyk gärna upp om ni vill!

Ett moln som ser ut som himlen

Babes,

jag har försökt att bifoga en ljudfil här,
och det är inte vilken ljudfil som helst,
det är ett medley som Skifer (Hallvard och Tony) har skickat ut,
ett medley av låtarna till plattan "ett moln som ser ut som himlen"
en konceptplatta om en dag i en svensk doktorands liv i Bergen.

Det låter fantastiskt bra i oktober kommer plattan.

Så här skriver de bland annat i pressreleasen:

.... resultatet er det første SKIFER-albumet siden famøse "Etnodill". Der "Etnodill" forandret livet til butterdeigsfolket i Danmark, er det nye albumet en hyllest til Sverige: "En jättestor moln, som ser ut som himlen" er en reise gjennom ett døgn i Jakob Svenssons liv i Bergen. En odyssé. En kjærlighetserklæring. Intet mindre. Og SKIFERs mest catchy album
noensinne. Trenger vi si mer?

Eksklusiv medley og stemningsskapende collage følger vedlagt.
"En jättestor moln, som ser ut som himlen" kommer medio oktober.


Medleyt kunde jag inte bifoga - collaget kommer här:
kolla också in deras hemsida www.skifer.org



Bara tanken att jag får en hel platta tillägnad mig känns för bra för att vara sann

Med blandad förtjusning

Jag och Mr J travade förbi Konsthallen i söndags och kollade in David S. Mycket fina illustrationer/serier etc. Och många mungipor som drogs uppåt, några riktiga skratt ur min mun.

Det var tydligen fler bloggar som var där. Och jag säger som Laban. Jag är redo att gå dit igen, och igen. För glatt humör kan man inte få nog av.

Jag visste inte hur gammal herr Shrigley var. Men när jag såg salt-och pepparkaret som det ståd HEROIN respektive COCAINE så tänkte jag: killen måste va närmare 40. Ingen annan tycker sånt är ballt längre.

Jorå: David S är född 1968. Samma år som Henrik Schyffert.

Sen var det konstigt för jag gillar verkligen hans teckninar. Men det var länge sen jag såg tavlor som jag verkligen tycker var genomfula. Riktig jävla dålig konst, enligt min smak. Men tillbaka och skratta det ska jag.

Jag - vek som få

Idag var jag på HälsoSam för att ta ett par prover inför jobbets hälsokoll. Jag fick en ganska stort, svullet blåmärke i armvecket. Det kan jag väl ta efter det rör upptappade, simmiga blod som snoddes av mig medan jag stirrade som en galning på en av Tysklandsfärjorna utanför den hurtiga sjuksköterskans fönster. Men, jag tog ju även ett sånt supereffektivt prov i fingertoppen, ett sånt som bara sticker till en superkort stund med en minimal nål. Men jorå, jag har även ett blåmärke på fingertoppen - jag trodde inte ens att det var fysiskt möjligt.

Klenin - that's my name. Motståndskraft - not my game.

Helenas extranycklar

Vi vet väl alla att det var ett stort år för mig i år. Året du jag återigen fick ansvaret för Helenas extranycklar. Mer än 5 år sen senast.

Vi kanske alla minns hur jag en sommar kring datumet för Emmabodafestivalen...skulle möta upp H på plats i smålandsskogen efter att ha sett till hennes hem, blommor och post en vecka tidigare. Det var på den tiden då vi fortfarande bodde ett stenkast från varandra. Någonstans på denna sträcka lyckas jag tappa nycklarna. Än idag är denna knippas sista timmar höljt i dunkel.

Mitt förtroende förbättrades ju inte direkt av att jag tog kål på så väl Johans växter som fiskar härrom året under semestertid.

Men trots två relativt stora fadäser fick alltså Hs nycklar återigen (okej kanske enbart för att Katten flyttat) hänga innaför hallen.

Men idag hade det kunnat gå illa igen...jorrå. Mitt uppdrag var att bära med mig dessa extranycklar då Hs polska kusiner var på ingång och eventuellt behövde leverans. Allt gick bra (de låg till och med hela dagen igår i väskan eftersom jag först tog fel på dag).

Men oj, vad det hade kunnat gå fel. Jag satt på Vinnies med Puffen, Kräket och Lillen och åt en pizza i godan ro. När jag sen skulle gå in och betala hittade jag inte min väska. Hur skulle jag kunna göra det, när jag glömt den i cykelkorgen, på min Monark, parkerad 20 meter bakom min rygg. Men H du kan vara lugn. Och det kan jag med. Väskan låg kvar.

Nu hänger dina nycklar på elementet i hallen igen. I säkert förvar.

Combat och globalisering

babes... jag var på mitt första combatpass på Goodlife fitness (mitt nya gym), och jag blev förvånad när jag insåg att det var exakt samma låtar och samma moves som på Sats... shit det här är globalisering på riktigt, här åker man över atlanten för att skutta runt till samma beats och på exakt samma sätt som hemma.

annars saknar jag proviva, jag är som ett vandrande kärnkraftverk...

alkohol har jag inte heller druckit sedan jag kom hit... eller rökt för den delen, fast det hade jag ju bestämt innan jag åkte

kram jakob

Oshlo!

Nu sitter jag här i ett aprikosfärgat hotellrum. Det ser ganska överjävligt ut om man jämför med det Luksushotell jag bodde på förra veckan. Detta är ju bara fyr-stjärnigt. Jag har nog gått och blivit fin i kanten.

Det är ganska sorgligt att vara på affärsresa. Vi vaknar på morgonen och äter frukost nere i matsalen (sorry Klenin men den här brunchen slår allt du och jag varit med om tidigare) och där möts man av lite vänliga ensamma blickar från alla andra kostymklädda människor.
Iväg till kursen och sedan efter 10 timmar hem igen. Av Oslo har jag sett det som finns längs med spårvagnslinje 13. Rätt mycker prostituerade och nybyggda gallerier.

Man äter inte lunch i Norge. Man äter 4-5 mackor istället. Vi har försökt fråga efter varm mat vilket resulterade i mycket huvudbryderi från restaurangpersonalen och skratt från våra norska kollegor. Vi har kompromissat om kall pastasallad. Jag har ätit 7 pastasallader sedan jag kom hit. Jag räknar med 13 till innan jag åker hem. De andra brer sina mackor med glädje. En populär kombo är leverpastej och majonäs, en annan makrill och majonäs. Ost och majonäs, kaviar och majonäs.

Vår lärare är en indisk/engelsk man i 40-årsåldern med den största diamantringen jag sätt IRL. Jag gillade honom innan, tyckte han och jag och Lisa (min kollega som kommit med från Sthlm) hade hittat varandra lite, han gillade oss osv. Nu har vi kommit fram till att han GILLAR oss. Han har erbjdudit oss båda privatlektioner på hans hotellrum, samt frågat om han kunde komma och hälsa på mig i Stockholm och då bo hos mig. Vilket jag avböjde lite nervöst. Mina nya arbetsgivare ringer och frågar lite då och då hur det går och om läraren är samarbetsvillig och hjälpsam, det kan jag ju sanningsenligt säga att han är. Undrar om hans fru är lika trevlig? Hon är hemma och administrerar det gemensamma företaget när han är på uppdrag. När några av oss var ute och åt middag igår pratade han om sin familj och sitt liv och sina företag. Han kom fram till att jobbet kom först för honom, sedan de två barnen. Sedan frun.

Tog lite paus i arbetandet innan. Har klämt lite musslor och vitvin nere i hotellbaren, återigen en massa ensamma människor som sitter vid ett eget bord som är dukat för fyra. Alla ser vänliga ut om man råkar möta deras blick. Alla ser ut som om de vill hem. Jag vill också hem nu.

På fredag åker jag till Stockholm för 54 timmars Oslo-fritt innan jag åker tillbaka igen. Då ska jag träffa Helena och det ska bli skönt.

Nu blir det plugg framför Idol. Vi ses!

"Snopp i en låda" vann en Emmy (länk)

There is a god!