söndag, september 16, 2007

Helenas extranycklar

Vi vet väl alla att det var ett stort år för mig i år. Året du jag återigen fick ansvaret för Helenas extranycklar. Mer än 5 år sen senast.

Vi kanske alla minns hur jag en sommar kring datumet för Emmabodafestivalen...skulle möta upp H på plats i smålandsskogen efter att ha sett till hennes hem, blommor och post en vecka tidigare. Det var på den tiden då vi fortfarande bodde ett stenkast från varandra. Någonstans på denna sträcka lyckas jag tappa nycklarna. Än idag är denna knippas sista timmar höljt i dunkel.

Mitt förtroende förbättrades ju inte direkt av att jag tog kål på så väl Johans växter som fiskar härrom året under semestertid.

Men trots två relativt stora fadäser fick alltså Hs nycklar återigen (okej kanske enbart för att Katten flyttat) hänga innaför hallen.

Men idag hade det kunnat gå illa igen...jorrå. Mitt uppdrag var att bära med mig dessa extranycklar då Hs polska kusiner var på ingång och eventuellt behövde leverans. Allt gick bra (de låg till och med hela dagen igår i väskan eftersom jag först tog fel på dag).

Men oj, vad det hade kunnat gå fel. Jag satt på Vinnies med Puffen, Kräket och Lillen och åt en pizza i godan ro. När jag sen skulle gå in och betala hittade jag inte min väska. Hur skulle jag kunna göra det, när jag glömt den i cykelkorgen, på min Monark, parkerad 20 meter bakom min rygg. Men H du kan vara lugn. Och det kan jag med. Väskan låg kvar.

Nu hänger dina nycklar på elementet i hallen igen. I säkert förvar.

3 kommentarer:

klenin sa...

Puh, vilken rysare! Jag hann hem 10 minuter innan Kacper och Kuba ringde på dörren igår kväll, tack vare att Flax tog samma plan hem som jag: hans flickvän var på plats och gav mig lift hem. Mycket bra. Jag låter dig fortsätta sitta på nycklarna Betty, de är liksom ett trust-bond oss emellan. Så länge du kan visa upp dem på begäran...

Unknown sa...

Hoppas du tappar dem. Inte för att jag vill att du, Betty, ska behöva skämmas och behöva ersätta dem osv. Utan för att Klenin ska få betala för sitt svek.

Betty sa...

haahah